...på varför folk inte tar mig på allvar. Är det för jag ser ung ut eller säger jag saker och ting för snällt. Mycket märker jag på mitt arbete... Jag vet, och kan saker jag också. Hur jag än försöker få fram att det lika bra går att prata med mig som nån annan, så är det nått som är fel. Tycker absolut inte det är kul... Desto mer jag tänker på det, ju mer förbannad blir jag. Kanske är jag ovanligt känslig, men jag gör allt för att andra ska ta mig på allvar. Ibland önskar jag att man såg mycket äldre ut. Om det inte är att folk inte tar mig på allvar, så misstolkas jag. Vet själv att jag kan röra ihop orden om jag ska berätta nått. Men jag berättar saker och ting så som min hjärna vill att jag ska säga det på. Är ju inte direkt världs bäst på att sätta ihop meningar på rätt sätt. Nä gud vad jag känner att mycket är fel i livet just nu.
Men det finns ju även många positiva saker också. Som att min underbara Lina och lille Max varit och hälsat på idag :) och en sambo som säger att han älskar mig för den jag är.
Och han har rätt, jag älskar den jag är. Det finns inget i mitt liv, eller i min vardag som jag skulle vilja ändra på. Jag är nöjd med min tillvaro, men besviken på att folk tar mig fel.
Nä, klockan är mycket, och sängen kallar på mig. Vi hörs en annan vacker dag! Natti natti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar