Måste ju berätta för er att vårt lilla hjärta nu kryper, och hoppar fram på sin lilla rumpa :) Lilla hjärtat är inte så litet längre. Usch vad tiden går snabbt. Hon är så gullig när hon försöker ta sig framåt. Det går än sålänge lagom snabbt, alltså inte för snabbt. Tur är väl det så man hinner med. Hjärtat har även börjat försöka resa sig själv med hjälp av möbler, väggar, ja allt man kan ta hjälp av. Så stolt man är :)
Det ända som är lite tråkigt är nu när hon har lärt sig så mycket är det många nya intryck som ska in i huvudet, och det gör så att Ängla nog sover sämre om nätterna. Mycket beror också på de små bissingarna som vill komma fram. Men vi kämpar på ändå.
Även det här med separationsångest verkar stor nu. Särskilt på kvällarna vid nattning. På dagarna är det hur bra som helst, då är hon den bästaste tjej ever :). Eller det är hon ju faktiskt alltid! hihi :)
Idag är det faktiskt synd om Ängla, hennes första riktiga feber förutom den hon fått från vaccinationerna har hon haft idag. Allt har varit jobbigt för henne. Nu sover hon sött med sin groda som hon bara älskar. Håller tummarna att hon inte vaknar inatt. Stackars liten, det kan inte vara lätt. Tack gode gud för att alvedon finns. Inte för att jag gillar att ge sånt till henne, men det har bara hänt en gång innan. Har inte febern gått bort imorgon blir det ingen rådis imorgon.
Nä, nu är det hopp i en dusch, sen blir det faktiskt sängen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar