Denna vecka går jätte långsamt. Förra veckan gick snabbare, konstigt nog. Det bästa av allt denna vecka är ändå hur mycket jag kommer jobba. Man känner sig mer behövlig då. Synd att det inte alltid kunde vara så. Drömmen om ett heltidsjobb med normala arbetstider kommer alltid finns, och jag kommer fortsätta kämpa tills jag får ett. Eller försöka. Men man ska ju vara glad för det lilla man har. Det finns så många idag som inte har något alls och hade gjort allt för att ha det jag har idag. Jag är verkligen lyckligt lottad över att ha min Alex och vår Ängla. Ni är det finaste jag vet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar