Precis som jag var vid ca 2 1/2 ålder är Ängla nu, en bestämd liten dam som vet vad hon vill och hon vet hur hon ska göra för att få det. Många gånger tänker man att nu ska jag banne mig inte ge sig, och lika många gånger, ger man med sig. Okej, desto fler gånger ger vi oss inte. Det här med fostran är en grej som faktiskt är svårare än vad man trott.
Hur gör ni med era barn om det är något dom verkligen vill ha och dom absolut inte får. Exempel en sak som vi är stenhårda med är GODIS. Det är på lördagar det gäller! Många bryr sig inte, och lika många bryr sig. Men går vi in på en pizzeria, så är pizza bagaren där med en klubba viftandes framför ögonen på en när man har betalt. Vad gör man?
Ängla får absolut inte äta klubba och definitivt inte på en vardag, då jag har en liten skräck för det. Är så himla rädd att den ska lossna och sättas i halsen. (jobbar man i en leksaksbutik har man sett det mesta).
Nä nu har jag slagit till med 2 inlägg på en och samma dag.. nu ska jag inte trötta ut er och istället hoppa i loppe lådan!
Spara klubban till helgen :) eller så får hon byta den mot annat godis på lördagar :)
SvaraRaderaVi är också hårda med godiset. Och Axel har också en vilja av stål. Det har han alltid haft så nån gång lär det väl vända....eller? ;) kul du bloggar igen :))
SvaraRadera