Tycket det är det ända jag skriver om nu, huset och kärleken :). Kan ju inte hjälpas för det är ju inget annat jag gör nu förtiden. Jobbar man inte så är man i huset och står i. Men det är kul, kul att se hur allt utvecklas. Nu har vi haft huset i lite mer än en månad, men känns som en hel evighet. De rum vi sagt att skulle renoveras är snart klara, någon list är kvar i vårt sovrum som ska sättas upp. Men inte förens vi skaffat oss en garderob. Annars är "gäst" rummet färdigt. Bara lite små pill kvar. Snart flyttar vi in, och det kommer kännas jätte skönt, samtidigt som det kommer kännas konstigt. Tänker bara tanken på att vakna upp i vårt hus som är en aning större än vår lilla lägenhet. Men jag kommer ju vänja mig. Den dagen vi flyttar in kommer vara en av mina lyckligaste dagar i mitt liv. Att veta att jag har ett liv med den jag älsklar mer än något annat, och vet att det är honom jag vill dela mina minnen och framtid med, gör mig oerhört lycklig, taksam och glad. Man tänker tillbaka på den dagen vi träffades för första gången, och på vad vi har gått igenom tillsammans. Hade då bestämt mig för att vi en dag skulle skaffa vårt hus tillsammans. Tänker även på hur mycket vi verkligen har kämpat för att få det vi vill ha. Vi fick varandras hjärtan att göra volter, och än idag pirrar det i hela kroppen när jag vet hur mycket vi älskar varandra. Han respekterar mig för den jag är och jag honom. Dessa åren tillsammans har gjort vår kärlek starkare! Vi har på börjat en renovering av vårt hus, och visst kan man bli irriterade på varandra. Men det är en renovering för vår framtid och för vårt liv tillsammans. Att renovera ett hus med den man älskar är inte det lättaste, men samtidigt utvecklas man och gör så att det ska fungera. Har man bara viljan till det så klarar man allt.
Det jag vill komma till är att man kan om man vill! Ingen kan hindra en till att vilja.. Viljan till att lyckas!
Ha en bra dag ;)
Nu sitter jag här med en tår eller två i ögat...härligt är det ni skapar tillsammans...
SvaraRaderakramiz